Den gode herden, Joh. 21:15-19

Petrus hade förnekat Jesus tre gånger den där kritiska kvällen. När Jesus några dagar senare, efter uppståndelsen, mötte honom ställde han tre gånger, på litet olika sätt, frågan om Petrus älskade honom.

Den som har fått mycket förlåtet älskar mycket, sa Jesus en annan gång, när en före detta lättsinnig kvinna trängde sig fram till festbordet för att tacka honom för att han hade förlåtit henne. Också Petrus hade nu fått mycket förlåtet. Tre gånger, och med ed, hade han sagt att han inte kände Jesus, att han ingenting hade med honom att göra. Jesu tre frågor innebar en möjlighet till full upprättelse för Petrus.

När Petrus svarade på Jesu frågor, fick han också uppgiften av Jesus: ”För mina lamm på bete.” ”Var en herde för mina får.” ”För mina får på bete.” Förlåtelsen och upprättelsen är grunden för tjänst i Guds rike.

Petrus blev den främste aposteln som verkade bland judarna och Paulus den främste bland hedningarna. Nyckeln var Jesus kallelse: ”Följ mig”. Följ mig, håll er till mina ord och dra flocken med er. Men Petrus och Paulus var inte ensamma. Många nåddes av Överherdens röst i församlingarna. Petrus martyrdöd, som Jesus hade antytt redan i samtalet vi hörde, Paulus och de många andra apostlarnas och kristnas martyrdöd gav vittnesbördet en oerhörd tyngd.

Hur är det idag? Var hör vi den Gode Herdens röst idag? - Vargens rörelser i vår omgivning har vi väl alla blivit varse. Han är ute efter att skingra flocken och förgöra. Aldrig någonsin, sedan den kristna tron fick fäste i Europa och Norden, har de andliga vargarna varit så allmänna som nu. Vi ser splittring i samhällena, vi ser splittring i kyrkan, vi ser hem efter hem gå i bitar. – Var hör vi den Gode Herden röst idag?

Han röst hörs ännu bland upprättade syndare, bland oss som, liksom Petrus behöver få mycket förlåtet. Hans röst hörs ännu där det bibliska budskapet bärs fram utan biljud från tiden. Visst, på ett aktuellt och relevant sätt, men inte med influenser från tiden som skall göra det lättare att omfatta, och därmed göra kyrkan gångbar för så många som möjligt. Nej, vi får inte gömma undan korsets dårskap, för kännetecknet på den God Herden är ju, enligt Jesus, att han ger sitt liv för fåren; och fåren i sin tur är hjälplösa utan den rätte herden och utan hans offer.

Petrus fick uppdraget att föra Jesu får på bete. Det betyder att det Petrus vittnar om och det de andra apostlarna vittnar om är centralt och omistligt. I trosbekännelsen bekänner vi oss därför också till en apostolisk kyrka. Det är viktigt att vi håller fast vid det apostoliska budskapet och inte menar oss veta bättre än apostlarna vad som skall tros och inte skall tros. De blev kallade och betrodda. De avvek inte, fast de erbjöds att göra eftergifter. De gick hellre matyrdöden till mötes. Det är deras vittnesbörd vi skall höra. Genom det väcks och växer tron hos oss. Nya tankar och rörelser föds i vårt innnersta och vi börjar höra den Gode Herdens röst genom de andra ljuden som hörs idag.

Det blir allt svårare att höra Herden röst idag. Det är inte längre lätt att få en skriftskolklass att lyssna och ta till sig budskapet. Alla hör på så många andra ljud. De unga känner allt sämre till Herdens röst. Den situation som var ett faktum i storstäderna för 10-15 år sedan når nu oss.

Men vi är kallade att föda fåren, som Petrus blev kallad till det. Vi får på nytt och på nytt berätta om att Jesus är Livets Ljus när allt annat mörknar, att han är Livets bröd när tristessen och ångesten griper tag om människan och att han är den Gode Herden som bryr sig om fåren, inte minst då vargen hotar riva dem eller redan hunnit sarga något får och skingrat flocken.

Idag kallar den Gode herden oss till måltid. Vid nattvardsbordet får vi lägga ner våra många bördor. Vi får utskifta byte med Jesus. Vi får låta honom axla vår synd och brist och i stället ta emot hans frid och rättfärdighet. Genom brödet och vinet kommer han till oss och utför detta verk. Amen.