Ärans Konung på förnedringens väg

Tänk, Maria använde en hel flaska nardusbalsam att smörja Jesu fötter med. Och så torkade hon med sitt hår! Det här låter helt otroligt, men evangelisten måste ha sett det hända så, för han vann nog ingenting på att överdriva en sådan här sak. Alla tyckte inte om det här. Det var så överdådigt. – För att vi skall förstå vad Maria eg. gjorde så behöver vi veta vad nardusbalsam var för slag. Nardus växte på Himalayas sluttningar och ur trädets rotstock pressade man fram den dyrbara nardusoljan. Fattiga människor hade inte råd att köpa den. Nardusoljan kostade en dagslön för en fattig arbetare – per gram. Flaskan innehöll 300 gram. Det blir en hel årslön i värde som Maria slösade på Jesus.

Nu förstår vi att Jesus betydde något alldeles särskilt för Maria. Maria hade så oerhört mycket att tacka Jesus för. Hon hade fått ett nytt livsinnehåll genom Jesus. Hon hade suttit vid hans fötter och lyssnat och lyssnat. Och genom Jesu ingripande hade hon fått sin bror Lasarus tillbaks från döden. När det hände luktade han redan.

Hur är det med dig och mig? Hur mycket ger vi för Jesus. Kanske en del. Men hur är det, är vi avvaktande inför honom? Är vi noga med vår s.k. värdighet så att vi inte helt gärna vill synas i Jesu sällskap, i församlingen, och är vi måna om att anses vara förnuftiga, så ”förnuftiga” att vi låter påskina att vi vet vad som skall tros och inte tros i Bibeln? I så fall är vi inte ännu som Maria som valde den goda delen och lyssnade till allt vad Jesus hade att säga. Inte heller är vi som Paulus och de andra apostlarna som inte schackrade med Guds ord, utan förkunnade det oförvrängt.

Vi behöver bli mera som Maria och apostlarna och de många som slöt sig till Jesus, trots motstånd från omvärlden.

Hur blir man sådan? Jo, bara genom att leva nära Guds ord. Guds ord skapar om oss. Guds ord väcker tron. Guds ord gör oss glada. Guds ord ger oss ett nytt livsinnehåll.

Så låt oss ta vara på Jesu ord. Låt oss ta vara på gemenskapen i församlingen.

Amen.