Kristi vittnen 

Vad har du och jag fått ut av julen? Vilken känsla har vi? Har vi fått med oss något att ta fasta på för livet? Eller har vi så mist greppet om de stora helgerna att dessa bara blir en höjdpunkt i mat och dryck och kanske litet yttre glans.

Så kan det lätt gå. Tidsandan är ju sådan idag att det andliga innehållet har minimerats eller blandats så mycket upp med annat att någon rikedom för livet inte finns att finna i det hela. Vi märker ju att man t.o.m. på de verkligt stora högtiderna numera ordnar olika nöjestillställningar. Så minskar man på möjligheterna till att tänka på budskapet om Frälsarens födelse och vandring på jorden och på vad detta har för betydelse för oss. Men vi behöver visa på en annan väg.

Dagens texter lyfter fram det här fenomenet: att byta ut gudstjänsten mot annat. I princip behöver man inte byta ut det ena mot det andra, vardera ryms ju på samma dag. Men när man överger gudstjänsten och delar upp helgen i en andlig betydelse och en sekundär firning, så tendera det sekundära ta över; eller så blir det så uppblandat att Herren inte känns vid dagens innehåll mera. Så här har det långt gått med vår jul i media och bland de erkänt kulturella. Även om folket i den äldre medelåldern ännu vet hur det borde vara och i någon mån vill ha det så som man borde.

Profeterna i Gammaltestamentlig fick ofta ta i med det sekulära väsendet som snart gick över i att man helt dyrkade något annat som gud än Gud själv. Sakarja fick i uppdrag att höja sin röst mot en avgudadyrkan som hade fått fotfäste bland folket och som också de ledande med kungen som beskyddare ägnade sig åt. Det här kostade Sakarja livet. Stefanus igen fick sätta livet till bland de mera fromma. Han råkade ut för dem som stod på samma grund: den profetiska grunden om tron på Messias. De äldste och de skriftlärda tålde dock inte kraften i Stefanus lära och tro, så de demoniserade honom, vilket är ett vanligt förfaringssätt; det är detsamma som att bära falskt vittnesbörd om någon. De angav honom för helt felaktiga saker, som man hade gjort med Jesus. De ville inte förstå hans tro utan sade att han var ute för att upphäva den rätta judiska tron. Så fick de honom dödad.

Också idag pågår samma kamp om den rätta tron. Kyrkoledningen och media spelar en nyckelroll när profilen för den rätta tron skall utformas. Hur skall du och jag veta vad som är en rätt Kristus-tro? Det finns nog inget annat sätt än att hålla fast vid det ord som en gång för alla har blivit oss givet: Det Gamla och Nya Testamentents heliga skrifter med stöd av de lärare som bär en sådan frukt som i långa loppet är förenlig med det vi läser.

En viktig nyckel när vi skall veta vem som är en pålitlig lärare är hur han förhåller sig till Jesus. För att Jesu person är så viktig råkar också julen ut för angrepp varje år i media. Man säger att det ena eller det andra i julens budskap bara är en myt. Men en rätt lärare tar reda på grunderan för dessa påståenden och är beredd att försvara sanningen om Jesus. Likaså är en rätt lärare mån om att Jesus inte kan ställas vid sidan av någon eller något annat vid frälsningen. Han ensam är vår rättfärdighet, han ensam är vägen, sanningen och livet. Joh. 3:36 ”Den som tror på Sonen har evigt liv. Den som inte lyder Sonen skall inte se livet, utan Guds vrede blir kvar över honom.”

I dagens evangelium säger Jesus själv hur viktig kontakten med honom är:  Luk. 12:8 ”Jag säger er: Den som bekänner mig inför människorna, honom skall också Människosonen bekänna inför Guds änglar. 9 Men den som förnekar mig inför människorna skall bli förnekad inför Guds änglar.”  För att kunna bevara denna kontakt behöver vi låta oss förankras vid den Bibliska grunden och be om rätta lärare och om att det glada budskapet skall nå framgång på vår ort.

Det här är några saker som Annandag Jul eller Stefanidagen vill påminna oss om.