Låt oss gå in till Betlehem!

Den stund vi nu firar liknar litet herdarnas upplevelse. De nåddes av budskapet om natten och vandrade om natten för att se vad som hade hänt. Vi har också varit i rörelse medan något av natten är kvar.

Vad har vi kommit för att se? Vad har vi kommit för att höra? Vi talar ofta om julstämning. Är vi här för att uppnå en viss stämning för vårt firande? För att uppleva något av den känsla vi upplevde som barn och som betydde så mycket för oss?

Även om väntan på julklapparna och julmaten är det vi ofta talar om när vi ser tillbaka, så var väl närheten till familjen egentligen det bästa i den julstämning vi upplevde, och även om vi kanske minns julkyrkan som något jobbigt, så finns också den där som ett gott minne för att vi fick vara tillsammans och för att vi upplevde en omedveten trygghet.

Men allt det här räcker inte som förklaring, vi berördes också av något som fanns utanför vår krets, utanför våra familjetraditioner och traditioner överhuvudtaget. Det var berättelsen om den stora händelsen i Betlehem, om herdarna, stallet, änglarna, Josef och Maria, samt de vise männen och om de grymma skuggorna med Herodes i bakgrunden och Jesusbarnets räddning genom hastig landsflykt. Det var ju berättelsen om dessa händelser som fick igång en hel värld och också vår familj och våra släktingar  så att det kunde bli en riktigt stor fest. Det dög nog inte med något mindre än en stor berättelse för att göra julen, det förstår vi.

Är vi alltså här inte bara för att få tillbaka barndomens stämningar utan också för att finna den stora berättelsen på nytt? Mycket annat har ju försvunnit ur livet; mycket blev inte som vi hade hoppats det. Mycket blev skevt och vint och falskt och vi frågar: Var det vi upplevde om jularna verkligt? Eller var det en illussion, bygd kring en gammal vedertagen tradition?

Det finns många människor i vår tid som har nått den gräns där illussionen tagit slut, där man träder ut i den tomma och smärtsamma verkligheten. Vad finns då kvar? Då hjälper inte ens den allra största berättelse eller literatur mera. Då behöver den människan något som är verkligt idag. Något som är sant och välgrundat idag. Någon som ger hopp för nästa dag. Då behövs en kärlek som inget kräver, som bara finns glödande i tillvarons djup. – Du och jag vet att också vi som nu har det någorlunda bra innerst inne behöver detta samma, för också vi är utsatta i den här världen, ingenting hos oss eller i oss ger en säker trygghet och frid. 

Det är oändligt stort att kunna säga: Jesu födelse var inte bara en stor berättelse utan Guds sanning, Guds plan som förverkligas mitt ibland oss - några herdar fick först ta emot mer än de hade kunnat tänka. Och när de tog tillvara det budskap ängeln bar fram så fick de se verkligheten i det. När de sedan gick tillbaka från Betlehem till sitt nattskifte var de inte längre samma människor. De tackade Gud för allt vad de hade fått höra och se. De hade fått uppleva att allt var just som det hade sagts dem! - Guds plan förverkligas mitt ibland oss.  - Den här planen förverkligades och uppfylldes vidare i Jesu liv, så att han tog sig an de sjuka och drabbade, så att han led och dog för världens synd, för alla dina och mina synder och brister, och så att han uppstod på tredje dagen som ett sigill på att verket var fullbordat och godkänt. - Guds plan fortsätter så att han, när vi lyssnar, som gåva skänker oss tron på Jesus som Världens Frälsare, tron på Jesus som den som är Underbar i råd, Väldig Gud,  Evig Fader, Fridsfurste, som  profeten sade  om honom redan 700 år innan han föddes. Guds plan sker med oss denna morgon då vi får höra att Jesus kom för att lysa upp ditt och mitt mörker. Han är verklig och vill lysa upp din och min tillvaros mörker: Jesaja sade: ”Det folk som vandrar i mörkret skall se ett stort ljus.” Själva sade Jesus: ”Jag är Världens ljus. Den som följer mig skall inte vandra i mörkret utan ha livets ljus.”

Det herdarna fick under födelsenatten, det de pratade om på vägen tillbaka och tackade Gud för det är också ditt och mitt denna morgon. Håll fast vid det! Låt ingen ta det ifrån dig. Ta reda på mera om det. Läs din Bibel, din katekes, tala i bön med Herren, kasta bekymren på honom.  Håll dig till stallets folk, församlingen, så väcks din tro, ditt hopp, din kärlek och din glädje. Amen.