Jesus segrar över frestelserna

Matt. 16:21-23

Evangelierna berättar hur Jesus av Anden fördes ut i öknen för att frestas av djävulen. Dessa frestelser förstår vi kanske inte riktigt, men de gick ut på att få Jesus att lämna sin av skrifterna utstakade väg, den väg Gud, p.g.a. syndafallet, planerat från begynnelsen.

I dagens evangelietext kommer frestelsen genom en människa, närmare bestämt genom en av Jesu egna lärjungar, Petrus. Petrus utbrister med full kraft att Jesus inte skall få drabbas av något lidande, Gud skall bevara honom. Och som vi vet lovade Petrus också själv ställa upp. Men i de här tankarna ser Jesus en våldsam och farlig frestelse! Han vänder sig om mot Petrus och säger: "Håll dig på din plats, Satan!"

I de välmenande människotankarna ser Jesus det onda, ja den onde själv. Petrus ville styra Jesu liv. Han ville följa Jesus, men bygga Guds rike på sitt eget sätt. Han kunde inte förstå Guds planer och vägar. Han kände inte heller ännu sig själv som människa, sin svaghet och sitt inre mörker och fördärv. Men allt det här visste Jesus. Dessutom kunde vem som helst finna riktlinjer för Messias väg i Gamla Testamentet. Men de förment välmenande människotankarna kunde inte fatta vad de läste hos profeterna.

Så är det också med oss idag. Inte kan vi gå Guds raka väg, utan vi kommer ofta fram med människotankar. Därför måste vi som lärjungar hålla fast vid Ordet, läsa Bibeln flitigt. Inte bara höra den indirekt, i ett lösryckt citat här och ett annat där. Endast genom Ordet och Anden, som troget är med när vi läser och lyssnar, kan vi hållas på vägen. Endast så förklaras Kristus för oss. Endast så får vi del av de levandes mod, av glädjen och det eviga hoppet. Endast så klarar vi tidens tryck.

För den tid vi lever i är ond. I Bibeln finns otaliga vittnesbörd av profeterna, av Jesus själv och apostlarna om att i de yttersta tiderna ett stort avfall från Gud skall ske. Så här skriver Paulus i 2 Timoteusbrevets 3. kap.: "Det skall ni veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!" 

Det är en förfärlig, men träffande beskrivning av tidsandan vi här läser. För på många håll blommar det här redan fullt ut. Medierna har makt att sprida denna anda genom sitt massiva intrång på vår vardag. Var och en som inte lever nära Guds ord tar intryck av tidsandan och mister på ett omärkligt sätt kännedom om Guds kärlek i Jesus Kristus och den godhet och det liv som finns i honom.

Jesus säger: ”Himmel och jord skall förgå, men mina ord skall aldrig någonin förgå.” Tänk vad stort och tryggt att ha en sådant fäste för sitt liv! Så låt oss be för kyrkan i vårt land och för vår församling att Guds ord skulle vinna allt större ingång bland oss, så att Guds eviga rådslut skulle bli känt och prisat.

Ännu idag finns det kraft i detta rådslut, i evangeliet. Det förändrar ännu idag människors liv i grunden, som t.ex. den före detta gängledarens som vi kunde läsa om i senaste Sana. Han hade hört till en liga som man fick höra till endast om man hade tagit någons liv. Nu sitter han i livstidsfängelse. Något händer med honom, notisen är kort, så det berättas inte om allt, men en dag tar han kontakt med Alibi-tidningen och säger: ”Det har hänt stora saker i mitt liv: Jag har kommit till tro.” Han berättar bl.a. att hans mor hade bett för honom i fyrtio års tid och att hon ännu på dödsbädden hade önskat att man skulle fortsätta att be för sonen. Han berättar också om hur han talar om vad han har funnit för medfångarna. Amen.