Herrens tjänarinna

Vi får i dagens evangelium möta två kvinnor som fått vara med om ett under, Maria och Elisabeth.

Maria och Elisabeth var unika i det att de var utvalda av Gud till att bli mor åt män av avgörande betydelse för vår värld: den första blev mor åt Guds Son född som människa, den andra blev mor åt hans vägröjare som av Mästaren kallades den störste bland människor född.

Det finns också många kvinnor idag som ville se ett under, kvinnor som önskar sig barn men inte ännu fått, kvinnor som ville känna trygghet i sitt hem, men inte fått det, kvinnor som känner sig vilsna i sig själv, men inte var det finns vägledning.

Vad kan Maria och Elisabeth förmedla till dagens kvinnor och till moderna människor överhuvudtaget?

De trodde på Gud, de trodde på hans löften, men också på att han var verksam på ett stort och härligt sätt i nuet. När de mötte varandra upplevde de också en nära samhörighet i Guds plan.

Det här är något stort att tänka på. Ingen kvinna efter dem kommer in i en lika stor och unik roll i världshistorien, men alla kan få vara med i samma gemenskap: gemenskapen kring Frälsaren; den gemenskap som väntar på honom, som lyssnar till honom och som vilar hos honom, och som ger individen en plats i tillvaron. Maria och Elisabeth var de första i uppfyllelsens tid, d.v.s. i nytestamentlig tid som tillhörde den här skaren, de var de första som trodde på Messias och upplevde honom. Utmärkande för dem var att de kände till att de var utvalda, men ändå förhöll sig ödmjukt.

Allt det här skulle många kvinnor i vår tid behöva, och även vi andra behöver det här som tillhör den kristna gemenskapen. Då skulle vi finna ett centrum för vårt liv, Jesus Kristus. Då skulle vi finna en plats för oss själva; vi skulle slippa att jaga land och rike runt efter ett erkännande och en plattform. Vi skulle få vila ut dag och natt hos Jesus och vi skulle ha samhörighet med systrar och bröder världen runt som lever av Guds alla löften och som, ifall det behövs, avsäger sig alla andra solidariteter. Den gemenskap Maria och Elisabeth upplevde sträcker sig genom tiden till alla som vill tillhöra den. Genom dopet upptas vi i den och genom Guds ord väcks och växer tron på Marias Son, Jesus Kristus.

Vi ser fram emot en ny tid i våra församlingar, inte p.g.a. nya stukturer eller p.g.a. strategier, utan om det kommer en ny tid, så är den en tid där Frälsaren står i centrum, en tid då vi samlas kring honom, en tid då vi förenar oss med alla kristna genom tiderna och är tillsammans, såsom Maria stannade hos Elisabeth i tre månader och förundrade sig över det stora som höll på att ske.

Var och en församling är församlad kring Jesus på sitt sätt, i grupper som passar på orten. I var och en församling möter medlemmarna upp till församlingens gudstjänst, och följer så Jesu exempel, hans som hade för vana att gå till synagogan varje sabbat. Man ”överger inte sin församlings gemenskap”, som aposteln uttryckte sin önskan, vilken ytterst kom från Gud. Man tar ansvar i gudstjänstliv och arbete för diakoni, mission, barnarbete och ungdomsarbete.

Det här får vi se fram emot, be och arbeta för också i vår församling. Just nu är en stor bönekampanj på gång i vårt land:”Rakas Rukous”. Varje kristen organisation och församling kallas med till att be för vårt land, vår kyrka och vår församling; be om att Guds ord skall spridas och slå rot i världen. Vi får be med kampanjen och för oss själva. Gud har lovat höra din och min bön. Vi är inte ensamma i livet och i den tunga vardagen, utan Jesus har lovat var med oss där vi går bedjande fram, han har lovat vara mitt ibland oss där två eller tre samlas i hans namn , och han har lovat ge oss sin kropp och sitt blod i nattvarden, till förlåtelse, liv och salighet.

Vi får tacka för Gud för att han genom sin Son, född av jungfrun Maria, har upprättat en gemenskap i sin församling, en gemenskap med alla som genom tiderna hoppats på honom och som idag hoppas på honom, en gemenskap med Jesus Kristus i centrum, en gemenskap fylld av hopp och glädje. Amen.