Dopets gåva

Apg 8:26-40

Dopets gåva är dagens ämne. Vi har fått höra om hoveunukken från Etiopien. Han hade kommit en lång väg för att tillbe Gud. Han var en sökare som redan hade kommit en god bit på vägen, eftersom han visste att det var värt att söka Gud i judarnas gamla heliga Skrifter. De skrifter som vi idag kallar Gamla Testamentet. Genom en särskild ledning fick han, av Filippus, hjälp med det han satt i sin vagn och läste. När han hade fått undervisning utbrast han, där de for vägen fram: ”Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag döps”

 Är det något som hindrar att jag döps? Hovmannen tänkte ödmjukt om sig själv. Men ingenting hindrade trots att Filippus inte kände mannen närmare och fast han inte hade fått så lång undervisning heller. Det blir ingen lång diskussion om huruvida hovmannen är redo. I nästa vändning låter hovmannen stanna ekipaget och han och Filippus går ner i vattnet bredvid vägen och Filippus döper mannen.

Den här händelsen visar oss att dopets gåva är en gåva av nåd. Den kommer från Gud och inte från människor. Grunden för dopet ligger i det hovmannen och Filippus hade fördjupat sig i under färden. De hade utgått från stället mannen satte och läste hos Jesaja: ”Liksom ett får som leds till slakt, liksom ett lamm som är tyst inför dem som klipper det, öppnade han ine sin mun. Genom förödmjukelsen blev hans dom upphävd. Vem kan räkna hans efterkommande, när hans liv nu upphöjs från jorden.” Med det här ordet som utgångspunkt berättade Filippus om Jesus för hovmannen.

Stället handlar inte om profeten, vilket kanske hovmannen redan hade anat, utan om Jesus från Nasaret, han som hade fötts i Betlehem, också detta omvittnat på förhand. Det är han som är fåret, det är han som förs till slakt. Det är hans dom som blir upphävd, då han låter allt ske ända in i korsfästelsen. Hans dom blir upphävd, när han uppstår från de döda. Men hans dom är inte hans, utan vår som han tog på sig. Alltså är vår dom upphävd i Jesus.

Dopets gåva innehåller denna nåd, som Jesus skaffat åt oss. Dopet kommer inte från människor, utan från Jesus själv. Därför gick det an att hovmannen döptes.

Hur är det då med ditt och mitt dop? Samma gäller för detta. Det var och är fyllt av nåd. Dopet är ett nådemedel, liksom Guds ord och nattvarden. Det får vi ta fasta på!

Men hur skall vi bereda oss för dopet? Som hovmannen. Han sökte Guds rike och han lyssnade ödmjukt till Ordets predikan. Och hur skall ett barn förbereda sig? Vad säger Jesus om barnen? Han säger: ”Låt barnen komma till mig och hindra dem inte, ty Guds rike tillhör sådana som de.” Om sökaren från Egypten blev redo, genom att han sökte Gud och tog emot undervisning, så är ett barn redo för Guds rike p.g.a. Jesu ord om barnen. Dopet kommer inte från människor, utan helt från Gud. Det stora hindret för ett möte med Gud är ju synden och den är gemensam för alla. Synden fanns hos sökaren från Egypten, den finns hos minsta spädbarn; den finns hos varje from människa. Men hela dopets gåva går just ut på att syndens dom upphävs! Den är förlåten och upphävd i Kristus som kläds på oss i dopet.

Så får också vi bekänna att vi är döpta i Jesu namn och vi får alltmer börja glädja oss åt dopets gåva, så som mannen gladde sig. Vi får leva i kyrkans gemenskap kring Ordet, dopet och nattvarden. Amen.