Den helige Andes utgjutande

Pingsten är den kristna kyrkans födelsedag. Händelserna den första pingsten innebar att lärjungarna rustades för sitt uppdrag att föra ut budskapet om Jesus över alla gränser.

För drygt 800 år sedan kom den kristna tron till oss. Under århundradena som gått har formerma för tron varit olika men innehållet detsamma, eftersom det bygger på apostlarnas och evangelisternas ord. Efter reformationen kom goda hjälpmedel i bruk som katekesen och olika postillor.

Idag är folkkyrkan i kris. Tusentals skriver ut sig ur den varje vecka. Medlen för evangeliets tjänst minskar. Människorna är allt mer vilsna. Olyckan drabbar familjerna, droger och alkohol sprider sig bland ungdomen.

Vad gick fel? Den här tiden förutsågs av Jesus och hans apostlar:

Luk 21: 25 Tecken skall visa sig i solen, i månen och i stjärnorna, och på jorden skall folken gripas av ångest och stå rådlösa vid havets och bränningarnas dån. 26 Människor skall ge upp andan av skräck, i väntan på det som skall komma över världen.

2 Tess 2: Ty först måste avfallet komma och laglöshetens människa, fördärvets son, öppet träda fram, 4 motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt, så att han sätter sig i Guds tempel och säger sig vara Gud. 5 Kommer ni inte ihåg att jag sade er detta, när jag ännu var hos er? 6 Ni vet vad det är som nu håller honom tillbaka, så att han kan träda fram först när hans tid kommer. 7 Redan är ju laglöshetens hemlighet verksam. Han som nu håller tillbaka måste endast först röjas ur vägen. 8 Sedan skall den laglöse öppet träda fram.

Den primära orsaken till avfallet från den kristna tron är att man alltmer sätter sig upp mot Guds ord. Sedan finns snart ingenting kvar som håller det onda tillbaka och människan står där rådlös.

Men så länge det finns något som håller den onde och det onda tillbaka så finns det ännu möjligheter. Aposteln säger: ”Ni vet vad är som nu håller honom tillbaka...” Svaret på den frågan är Kristus och hans ord. Så länge vi samlas kring Guds ord och tar det till oss som det står, så länge har vi Guds skydd, ledning och hjälp.

Men Guds ord, vad är det? En säger ju si och en säger så? Guds ord, det är så gammalmodigt? Guds ord är ju så svårt att förstå. Bibeln gör mig bara rädd och ledsen. Det här är några tankar av tusen som inställer sig när vi möter Guds ord, när vi kallas till gudstjänst, när vi väljer bort andakten i hemmet.

Men idag på pingstdagen påminns vi om att vi har en hjälpare tillhands som Jesus sände till lärjungarna den första pingstdagen och som sedan dess alltid är verksam där Guds ord predikas och hålls framme på olika sätt. Så här lovade Jesus:

Joh. 14:15 Om ni älskar mig, håller ni fast vid mina bud. 16 Och jag skall be Fadern, och han skall ge er en annan Hjälpare, som alltid skall vara hos er, 17 sanningens Ande, som världen inte kan ta emot. Ty världen ser honom inte och känner honom inte. Ni känner honom, eftersom han förblir hos er och skall vara i er.

Jesus har sänt oss Hjälparen. Han är med oss i all vår andakt, i våra gudstjänster och när vi läser och lyssnar till Guds ord. Det är Hjälparen, den helige Ande som väcker tron hos oss och det är han som inspirerar oss att söka Guds ord på nytt och på nytt.

Vi är inte lämnade ensamma med våra frågor och med våra problem med tron, eller våra mänskliga problem över huvud taget. Samma Ande som svävade över djupet när världen blev till och som kom till Jesus efter hans dop och som de första lärjungarna fick ta emot på pingsten, samma Ande är hos oss, genom Guds ord om Jesus Kristus. Ordet och Anden hör ihop.

Vårt hopp i den tid vi lever i är en väckelse där Guds ord tas i bruk på nytt. Där Guds Ord ställs fram oavkortat, där är Hjälparen nära, där hålls det onda tillbaka och vi får leva ett liv där vi får uppleva något av vad det betyder att vi blev skapade till Guds avbild.

Men där Guds ord fördrivs, där går det inte att med mänskliga medel hålla tillbaka det onda. Det är bara så, men det vill vi inte tro. Vi människor försöker allt annat först, men lyssnar till korsets budskap, Guds löften om bönhörelse och den helige Andes hjälp först när vi prövat allt annat, om ens då.

Det är ett Guds under om någon har en gnista av tro. För den får du tacka och du får möta upp till gudstjänst för att Hjälparen skall få vårda din lilla tro. Det är ett Guds under om dina barn bevaras för det onda. Du får tacka Gud för varje lycklig sträcka dina barn gått i livet, och du får fortsätta att be för barn och barnbarn varje dag. I den bönen är Hjälparen vid din sida.

Idag får vi också tacka våra mödrar och be för dem. Vi får tänka på det goda de fått förmedla till oss i våra liv. Det har allt kommit från dig.

Vi skall avsluta med ett starkt löfte, ett löfte som liksom allt Guds ord sträcker sig längre än vad det mänskliga förmår:

Jes. 49:15
Kan då en mor glömma sitt barn, så att hon inte förbarmar sig över sin livsfrukt?
Och även om hon kunde glömma sitt barn, skall jag inte glömma dig.

Amen